next up previous contents
Next: Bulbus olfactorius Up: Perception Previous: Örats sensoriska transduktion   Contents

Lukt och smak

Figure 19: Näshåla med luktorgan
\includegraphics[width=\textwidth]{bilder/syn/nashalamedepitel.eps}

Olfaktoriska sensoriska neuroner är belägna i luktepitelet, ett specialiserat ca 5 cm $ ^\textrm{2}$ stort epitel beläget i bakre delen av näshålan, se figur 19. Detta epitel innehåller förutom nämnda neuroner även stödjeceller och ett basallager av stamceller. Från detta stamcellager byts de gamla sensoriska neuroner ut mot nya efter ca 30-60 dagar, ett faktum som gör dem unika bland neuroner.

De olfaktoriska sensoriska neuronerna är bipolära och har endast en dendrit som skjuter ut från dess apiska pol, från vilken det sedan i sin tur utgår ca 5-20 cilier i det mucus som täcker luktepitelet. Från neuronens basala pol utgår en axon som sträcker sig genom hålen i lamina cribriformis och bildar synaps i bulbus olfactorius.

För att kunna urskilja en specifik lukt stimuleras en viss typ av olfaktorisk sensorisk neuron som har en specifik receptor, s k odorantreceptor, för luktämnet (odorant) ifråga. Ett större antal aktiverade neuroner resulterar i en starkare intensitet och kan uppfattas som en annorlunda lukt. Varje enskild typ av odorantreceptor är unik och skiljer sig åt i struktur från de övriga, även om många drag är gemensamma. Ett av dessa gemensamma drag är att de reagerar genom att aktivera ett G-protein som i sin tur aktiverar adenylylcyklas III. Detta protein fungerar som en katalysator för bildning av cAMP, och resultatet blir en kraftigt förhöjd [cAMP], vilket i sin tur resulterar i att ett antal cAMP-kontrollerade jonkanaler öppnar sig. och släpper in katjoner, vilket leder till en depolarisation som ger upphov till en aktionspotential.

Om luktorganet utsätts för en odorant under längre tid uppträder adaption; lukten uppfattas inte längre. Detta fenomen beror på två olika fysiologiska mekanismer:

Det faktum att en neuron endast uttrycker en typ av receptor gör det möjligt att urskilja specifika dofter. Genom att varje typ av odorantreceptor är utspridd över hela epitelet är det möjligt att även om en del av epitelet är skadat att känna en doft.



Subsections
next up previous contents
Next: Bulbus olfactorius Up: Perception Previous: Örats sensoriska transduktion   Contents
Bengt Ljungquist 2007-01-20