next up previous contents
Next: Hur kontraktil kraft bildas Up: Rörelse Previous: Motorkortex organisation   Contents


Motorenheten och muskelrörelse

Skelettmuskulatur är in delad i parallella buntar med stränglika fascikler, som i sig sjäva är buntar av stränglika multinukleära celler kallade muskelfiber. En typisk muskelfiber har en diameter på 50-100 $ \mu$m och en längd på 2-6 cm. En muskel består således av hundratusentals av parallellt ordnade muskelfiber.

En typisk muskel styrs genom ca 100 neuroner. Cellkroppen för dessa är belägen i ryggmärgens motor nuclei från vilka axoner utgår genom ventrala roten eller via en kranialnerv från hjärnstammen. Från nervroten delar sedan nerven upp sig allt mer tills den kommer till muskeln den styr. Där delar den upp sig ytterligare för att innervera ca 100-1000 muskelfiber. Varje muskelfiber innerveras av endast en neuron. Mängden av muskelfiber som innerveras av en motorneuron kallas tillsammans med denna för en motorneuron. Antalet muskelfiber som innerveras av en neuron varierar relativt mycket mellan olika muskler.

För mer information om koppling mellan nerv och muskel mellan se sektion 3.2. Då postsynaptiska membranet polariserats tillräckligt mycket kommer aktionspotentialen att propagera relativt långsamt (3-5m/s) längs med sarkolemma från ändplatteregionen. I likhet med omyeliniserade nervfiber så kräver denna propagation relativt stora transmembrana strömmar. Dessa strömmar ger upphov till potentialer som kan mätas via EMG (elektromyografi).

En skelettmuskelfiber består av många myofibriller, som i sin tur består av longitudinellt repeterade cylindriska enheter kallade sarkomerer. Sarkomerer är 1,5-3,5$ \mu$m långa arrangemang av tjocka och tunna filament som avgränsas av Z-diskar. De tjocka filamenten består av ca 250 myosinmolekyler tvinnade samman i större delen av sin längd. Filamenten har runda huvuden som sticker ut från stammen. På en sträcka i mitten av det tjocka filamentet förekommer dock inga huvuden. De tunna filamenten projicerar ut från Z-disken i bägge riktningar från denna. Grundkomponenten i dessa är ett par F-aktin-polymerer i form av en helix. De innehåller också tropomyosin, ett filamentprotein, samt troponin, små molekylära komplex som binder till tropomyosin.

Sammandragning av sarkomerer uppstår genom att myosinhuvudena 'vandrar' på F-aktinet; då Ca $ ^\textrm{2+}$ frisläppts från sarkoplasmatiska retikulum aktiveras de tunna filamenten så att myosinhuvudena kan binda in. Huvudet (även kallat korsbryggan i sitt inbundna tillstånd) drar sedan tjocka och tunna filamenten mot varandra ca 0,06$ \mu$m och släpper sin bundna ADP-molekyl, varpå det släpper ifrån tunna filamentet i samband med att ATP binder in. Huvudet går sedan tillbaka till ursprungsläget under hydrolys av det bundna ATP till ADP. Rigor mortis orsakas av brist på ATP, vilket gör att myosinhuvudena ej släpper från de tunna filamenten.

För att stabilisera muskelfibrernas kontraktila apparat finns vissa strukturer:

Dessutom binder aktinfilamenten i ändan på muskelfiber till inskjutande bankar av extracellulärt kollagen. Några andra strukturer som t ex senor och aponeuroser bidrar också till att binda mekanisk energi.



Subsections
next up previous contents
Next: Hur kontraktil kraft bildas Up: Rörelse Previous: Motorkortex organisation   Contents
Bengt Ljungquist 2007-01-20