Hur kontraktil kraft bildas

Kontraktil kraft beror på tre faktorer:

• Aktiveringsgrad - De platser där myosin binder in på aktinfilamenten är normalt dolda av troponin-tropomyosinkomplexet. När Ca $^\textrm{2+}$ binder till troponin undergår detta komplex en konformationsförändring som exponerar dessa platser och myosin kan binda till aktinfilamenten. Ca $^\textrm{2+}$ frisätts från sarkoplasmatiska retikulum, ett nätverk av longitudinellt orienterade tubuli och kamrar som har som funktion att lagra Ca $^\textrm{2+}$-joner och avskilja dem. Då muskelfiberns yta polariseras propagerar även depolarisation ner i den transversa tubuli som löper från denna ner i sarkolemmat till sarkoplasmatiska reticulum, varpå Ca $^\textrm{2+}$ frisläpps. Denna process är väldigt snabb, men det kan ta ca 20-50 ms innan myosinhuvuden bundit in. Om inte nya Ca $^\textrm{2+}$-joner frisläpps så kommer dessa snabbt att tas upp och kontraktionen avstanna efter ca 80-200 ms. Den frisatta mängden är dessutom långt ifrån tillräcklig för att verka kontraherande på samtliga sarkomerer. Resultatet kommer att bli att sammandragning sker i små ryckningar (eng. twitches). Om intervallerna mellan Ca $^\textrm{2+}$-frisättningarna (d v s från motorneuronen ingående signaler) blir tillräckligt små kommer Ca $^\textrm{2+}$ att ansamlas och till slut en maximal kontraktion att uppnås där samtliga myosinhuvudena som är i stånd att bilda en korsbrygga har gjort detta. Vidare kommer de små ryckningarna att försvinna då Ca $^\textrm{2+}$-frisättningarna kommer att överlappa varandra och bilda en jämnare frisättning.
• Överlappningsgrad - allteftersom sarkomererna sträcks kommer den andel av myosinhuvudena som har aktinfilament bredvid sig och kan binda in till detta att bli allt mindre och således allt mindre kraft att utvecklas tills den punkt där de filamenten dragits helt förbi varandra. I ett sådant läge verkar endast de passiva krafter från elastiska strukturer som förekommer. På samma sätt minskar kraften om de tunna filamenten överlappar varandra vid en större grad av kontraktion för att sluta med att de stöter i en Z-disk och således omöjliggör vidare kontraktion.
• Sarkomerhastighet - vid kontraktion (koncentriskt arbete) kommer myosinhuvudena att producera allt mindre kraft ju större kontraktionshastigheten är. Omvänt gäller vid extension (excentriskt arbete) där myosinhuvudena snarare kommer att absorbera mekanisk energi och redan befinner sig i rätt läge då huvudet släpper från aktinet. ATP kommer således inte att förbrukas i samma utsträckning som vid koncentriskt arbete.