next up previous contents
Next: Skelettmuskelsjukdomar - myopatier Up: Motorenhetens sjukdomar Previous: Motorneuroners sjukdomar   Contents


Neuropatier

Sjukdomar som enbart drabbar perifera nerver drabbar ofta både motoriska och sensoriska neuroner. Dessa sjukdomar kallas för neuropatier. I samband med neuropatier uppträder ibland subjektiva känsloförnimmelser såsom stickningar, myrkrypningar och bränningar, vilka med ett gemensamt namn kallas för parestesier. Kännetecknande för parestesier är att smärt- och temperaturuppfattning är störd då de små myelinserade fiber som leder dessa förnimmelser drabbas selektivt.

Motorisk påverkan av neuropatier brukar först kännetecknas av svaghet, som brukar vara proximal i akuta fall och distal i kroniska. Senreflexer är ofta nedsatta eller frånvarande. Fascikulationer förekommer sällan. Cerebrospinalvätskan kan ofta innehålla förhöjda halter av protein.

Den mesta kända akuta neuropatin är Guillain-Barré's syndrom. Denna autoimmuna sjukdom orsakas av att perifera nerver attackeras av antikroppar, vilket kan ge allt från milda till livshotande (vid t ex förhindrad andning) problem. För de som överlever sker dock ofta en förbättring.

Bland de kroniska neuropatierna finns många varianter; de kan vara genetiska, metabola, förgiftningssymptom, näringsbrist, carcino samt immunologiska störningar.

Förutom att skilja på kroniska och akuta neuropatier så brukar man även skilja på demyeliniserande samt axonala. Demyeliniserande för till följd att ledningshastigheten sänks, medan denna brukar vara relativt normal för axonala neuropatier.

Neuropatier kan ha positiva eller negativa symptom. Till de negativa hör tecken på svaghet eller paralys, minskade senreflexer och störd förnimmelse. Till de positiva hör parestesier, spontan aktivitet i nervändar eller cross-talk mellan abnorma axoner. Dessutom blir skadade nerver också hyperexciterbara. En lätt beröring i ett område räcker för att utlösa smärta. Detta fenomen kallas även för allodyni.

Negativa symptom går att härleda till tre grundläggande mekanismer: Ledningsblockering, minskad ledningshastighet och försämrad förmåga att sända impulser vid högre hastigheter. Samtliga dessa uppträder vid demyelinisering. De snabba och förlustfria saltströmmarna övergår till att ledas via membranet med större förluster och lägre hastighet som följd.


next up previous contents
Next: Skelettmuskelsjukdomar - myopatier Up: Motorenhetens sjukdomar Previous: Motorneuroners sjukdomar   Contents
Bengt Ljungquist 2007-01-20