next up previous contents
Next: Primära motorkortex rörelsereglering Up: Frivillig rörelse Previous: Frivillig rörelse   Contents


Frivillig rörelses kortikala organisation

Primära motorkortex, kontralateralt precentrala gyrus (Brodmann-område 4), är somatotopiskt organiserat; den kortikala area som en kroppsdel tar i anspråk är proportionell mot den rörelseprecision som rörelser av kroppsdelen kräver. Mappningen av en motorneuron från motorkortex till perifera motorneuroner är emellertid inte entydig; en perifer motorneuron tar ofta emot projektioner från många kortikala motorneuroner. Dessutom aktiveras ofta flera olika muskler av ett stimuli.

Premotorkortex, beläget anteriort om precentrala gyrus (Brodmann-område 6), projicerar förutom till primära motorkortex även det på spinala motorneuroner, framförallt på de som innerverar proximala muskler. Vid stimulans av premotorkortex sker dock inte isolerade muskelrörelser som i fallet med motorkortex utan den ger upphov till mer komplexa rörelser över flera leder.

Primära motorkortex tar emot somatopiskt organiserad information från två källor:

Premotoriska kortex tar emot input från områdena 5 och 7 i posteriora parietalområdet såväl som område 46 i prefrontala kortex, vilket tjänar som ett arbetsminne där information tillräcklig för att guida en rörelse lagras.

Premotoriska och primära kortex tar även emot information från basala ganglier såväl som cerebellum genom olika nuclei i ventrolaterala thalamus. Dessa bägge strukturer projicerar inte direkt på ryggmärgens motorneuroner. Generellt kännetecknas kopplingen mellan kortikala och subkortikala strukturer av reciprocitet; det förekommer många kopplings-loopar dem emellan.

Motorkortex somatotopiska organisation är inte statisk, utan kan förändras i samband med t ex skada. Denna plasticitet yttrar sig genom att skadade områdens kortikala representation mappas om till andra kroppsdelar. Rehabiliterande träning vid en skada som t ex stroke är därför av stor vikt så att patienten kan uppnå maximal rörelseförmåga.

Kortikospinala axoner är kopplade direkt och excitatoriskt till ryggmärgens $ \alpha$-neuroner. Dessa kopplingar verkar dessutom potentiatoriskt då på varandra följande stimuli ökar den postsynaptiska potentialen i spinala motorneuroner, vilket är nödvändigt för t ex fingrarnas mer finmotoriska rörelser. Kortikospinala axoner är även indirekt kopplade till ryggmärgens $ \alpha$-neuroner via inter-neuroner. Fler muskler är innerverade på detta sätt än via direkta kopplingar.

Lesioner på medullära pyramidalområdena ger initialt upphov till kontralateral svaghet som starkt förhindrar rörelse, vilken försvinner efter några veckor så när som på rörelsehastighet, kraftutveckling samt individualiserade rörelser som t ex fingerrörelseer. Detta beror på att kortikala kommandon kan ges via hjärnstammen istället.

Kortikospinala neuroner har även viss inhibitorisk effekt på spinala neuroner via typ Ia inhibitoriska interneuroner; många rörelser sker dock automatiskt via reflexer, men denna koppling låter högre ordningens centra ingripa vid behov.


next up previous contents
Next: Primära motorkortex rörelsereglering Up: Frivillig rörelse Previous: Frivillig rörelse   Contents
Bengt Ljungquist 2007-01-20