next up previous contents
Next: Vestibulära reflexer Up: Vestibulära systemet Previous: Vestibulära systemet   Contents

Struktur och indelning

Figure 34: Översikt örat
\includegraphics[width=\textwidth,bb=20 20 555 334]{bilder/ben/vestibularisoversikt.eps}

Figure 35: Membranösa labyrinten med nerver och artärer
\includegraphics[width=\textwidth]{bilder/ben/labyrinth.eps}

Vestibulära systemet består av två spegelvända labyrintiska strukturer i innerörat, se figur 34 och 35. Varje labyrintisk struktur består av fem receptiva organ; Den linjära accelerationen mäts av utriculus och sacculus och vinkelaccelerationer av semicirkulära kanaler. Dessa hålrum omsluts av den membranösa labyrinten. Denna omsluts i sin tur av ett lager av laminärt ben, benlabyrinten, som skiljer den åt från skallens omgivande benmassa.

Inuti membranösa labyrinten flyter en extracellulär vätska, endolymfan. Denna är rik på K $ ^\textrm{+}$, men fattig på Na $ ^\textrm{+}$ och Ca $ ^\textrm{2+}$ till skillnad från vanlig extracellulär vätska.

Figure 36: Vestibulära systemets hårceller och deras omgivande strukturer
\includegraphics[width=\textwidth,bb=20 20 555 378]{bilder/ben/haircellstructure.eps}

Längs med epitelet i de olika receptiva organen finns hårceller (se figur 36 som detekterar endolymfans rörelers. De fungerar genom att de tar upp K $ ^\textrm{+}$ från endolymfan vilket depolariserar dem. Denna effekt späs på av Ca $ ^\textrm{2+}$-kanaler som ytterligare depolariserar. K $ ^\textrm{+}$ träder ut ur cellens basala sida genom Ca $ ^\textrm{2+}$-känsliga kanaler, vilka tillsammans med spänningskänsliga K $ ^\textrm{+}$-kanaler leder till att repolarisation sker, se figur 37. Även det omvända kan ske. Hårcellerna kan vara av två olika typer, typ I och typ II.

Figure 37: Polarisationsrespons hos hårceller
\includegraphics[width=\textwidth,bb=20 20 555 592]{bilder/ben/haircellpolarisation.eps}

Hårcellerna bildar därefter synaps med nervceller i nervus vestibularis. Synapserna använder sig av ACh samt CGRP (calcitonin gene-related peptide) som signalsubstanser. Dessa celler har cellkroppar belägna i ganglion vestibulare, beläget strax innan n vestibularis går samman med de i n cochlearis till n vestibulcochlearis (kranialnerv VIII) vilken sedan går in i meatus acoustica interna. Hårcellerna tar även emot input från efferenta fiber som påverkar deras signalering.

Utriculus och sacculus är de enklaste organen och består vardera av en oval säck. Hårcellerna är orienterade i en elliptisk bit membran, kallad macula. Den apiska delen av hårcellerna är inbäddade i ett gelatinöst skikt, otolitiska membranet, vilket täcker hela macula. På och inbäddat i detta skikt förekommer fina täta partiklar av kalciumkarbonat, otoconia. Saccula och utriculus kallas därför för otolitiska organ. Då huvudet undergår linjär acceleration kommer otoconia att röra sig relativt omgivande strukturer p g a dess tröghet och hårcellerna därmed att böjas och generera signaler. Utriculus är orienterat i horisontalplanet och känner av rörelser i detta. Saccula är känslig för accelaration i parasagittalplanet och framförallt i vertikal led.

De tre semicirkulära kanalerna känner av vinkelacceleration runt tre olika axlar. Precis som i de otolitiska organen så utnyttjar dessa tröghet som mekanismen för detektion, men det är dock trögheten hos endolymfan som känns av direkt. Endolymfan kan dock inte röra sig fritt utan möter på ett motstånd i ampulla, den mest vida delen av den enskilda båggången, i form av cupula, en en gelatinös diafragma. Denna kommer då att böjas åt motsatt håll som accelerationen och därmed böja hårcellerna som ligger inbäddade i cupula vilket ger upphov till en signal.


next up previous contents
Next: Vestibulära reflexer Up: Vestibulära systemet Previous: Vestibulära systemet   Contents
Bengt Ljungquist 2007-01-20