Vestibulära reflexer

Figure 38: De i vestibul-okulära reflexen ingående nervbanorna

Den information som signaleras via n vestibularis används bl a i reflexer, framförallt följande två:

• Vestibulo-okulära reflexen - då huvudet rör sig måste ögonen röra sig åt motsatt håll för att inte synintrycket skall bli skakigt och omöjligt att extrahera information utifrån. För överiskt av de denna reflex ingående nervbanorna, se figur 38. Denna reflex kan delas in i tre delreflexer:
  • Vestibulo-okulär rotationsreflex - kompensation för huvudrotation. Denna sker i form av nystagmus, d v s ögonrörelser med en snabb fas med rörelseriktingen och en långsam mot rörelseriktningen (där ögonen följer objekt enligt den hastighet som uppträder).
  • Translationell vestibulo-okulär reflex kompenserar för linjär huvudrörelse
  • Ockulär motrullningsrespons - kompenserar för huvudrullningar i vertikalled.
  Den andra och tredje av dessa tar emot sensorisk information från otolitorganen och kallas därför ibland även för otolitreflexer. Då accelerationen avstannat och hastigheten är konstant, t ex rotation vid konstant hastighet, så kommer flödet i de olika sensoriska systemen att avstanna efterhand. För att kompensera för det behov som ändå finns för att justera bilden verkar det optokinetiska systemet. Styrsignalen från detta system på okulomotoriska nuclei byggs upp långsamt till skillnad från det vestibulo-okulära som har en stor inital styrsignal, men som avtar efterhand. Detta gör att en de bägge styrsignalerna kompenserar för varandra väl.
• Vestibulospinala reflexer - då en person trillar kommer de semicirkuluära banorna att registrera vinkelacceleration.