next up previous contents
Next: Emotions- och uppförandehomeostas Up: Formering och regeneration av Previous: Synaptisk måligenkänning är högst   Contents


Nervskada och regeneration

En nervskada rör sig ofta om ett snitt tvärs igenom en axon, även kallat axotomi. Axonen delas i ett proximalt segment nära cellkroppen och ett distalt segment. Detta har ett antal effekter:

Skada på perifera nervsystemet kan ofta regenereras. Även om distala delen ofta degenererar, så formar vävnadselement en s k distal stump, vilken ofta överlever. Axonala spröt från den proximala stumpen växer in i den distala och växer mot dess ända. Denna process faciliteras av att kemotropiska faktorer sekreterade av Schwann-celler attraherar axoner till distala stumpen, varpå adhesiva molekyler inom denna gynnar tillväxt längs cellmembran och extracellulärmatrix samtidigt som inhibitoriska molekyler i perineurium förhindrar axoner från att gå vilse.

När väl de återvänder till sina mål kan de regenererade axonerna bilda nya nervändar. Slutligen myeliniseras de axoner som blivit demyeliniserade.

Regenerationen fortlöper emellertid inte alltid perfekt; finmotorik kan gå förlorad vad gäller motorneuroner då en del motorneuroner bildas synapser på fel muskelfiber, medan en del inte alls och ytterligare andra dör.

I CNS däremot sker relativt lite regeneration efter skada. Även om vissa kortare spröt växer utan från proximala stumpar, så sker regeneration över längre avstånd mer sällan, likaså synapsnybildning.

För PNS finns åtminstone fyra faktorer som kan förklara den ökade regenerationsförmågan:

  1. Perifera nerver har en gynnsammare omgivning än centrala. Detta kan förklaras genom att Schwannceller tillhandahåller tillväxtfaktorer.
  2. Både centrala och perifera har tillräckliga mängder med tillväxtfaktorer, men centrala har dessutom inhibitoriska faktorer. Ett sådant exempel är centralt myelin.
  3. Centrala axoner har inneboende egenskaper som gör det svårare för dem att regenerera. En förklaring på detta kan vara att i centrala neuroner så minskar efterhand nivåerna av proteinet GAP-43, vilket är kritiskt för optimal axonförlängning.
  4. Sekundära förändringar kan försvåra regeneration; astrocytproliferation, mikrogliaaktivering, ärrbildning, inflammation samt immuncellers invasion är exempel på sådana.


next up previous contents
Next: Emotions- och uppförandehomeostas Up: Formering och regeneration av Previous: Synaptisk måligenkänning är högst   Contents
Bengt Ljungquist 2007-01-20