Ångestsyndrom

Ångestsyndrom är den vanligaste formen av psykiatrisk störning. Den kan vidare delas in i fyra huvudsakliga kategorier:

• Panikattacker - är korta återkommande episoder av terror utan en definierad orsak. Attackerna är vanligtvis korta och vara ca 15-30 minuter, även om de kan vara upp till en timme. De kännetecknas även av att de är oväntade. Den drabbade upplever känslor av nära förestående undergång åtföljda överaktivitet i sympatiska nervsystemet, en s k sympatisk kris: Hjärtat slår snabbare, svårt att få luft, yrsel, skakningar i händer och ben, värme eller köld, bröstsmärta, dödsångest eller rädsla av att bli galen föreligger. Om panikattackerna återkommer kallas syndromet för panikstörning. De kan då pågå en längre period, ofta flera gånger per vecka. Panikstörning uppträder vanligtvis i tonåren.

  Mekanismer bakom panikattacker tros involvera abnormaliteter i hjärnans biogena amin-system. I ungefär hälften av fallen åtföljs panikattacker av en depression och ett visst samband med denna tycks föreligga. Panikattacker kan därför ofta behandlas framgångsrikt med antidepressanter samt KBT som får personen att inte reagera med ångest på autonoma signaler.

• PTSD (post-traumatic stress disorder) är en variant av panikattacker. De kan dock till skillnad från dessa spåras till en speciell extremt traumatisk upplevelse, som t ex strid eller fysisk misshandel. Det manifesteras som återkommande episoder av rädsla triggade av något som påminner om den traumatiska situationen. Minnet av den traumatiserande händelsen kan kvarstanna under flera decennier. Mekanismen bakom detta tros vara att noradrenerga system rekryteras av stimuli. Då patienter med PTSD ges yohimbine uppträder det traumatiska minnet åtföljt av autonoma symptom och ökad kärnsymptom som t ex skrämmande tanknar, emotionell domning och sorg.

  Okontrollerbar stress framkallar således ökad noradrenerg aktivitet i hjärnan. PTSD kan därför behandlas med substanser, tex propranolol och clonidine, som minskar denna.

• Generell ångeststörning karaktäriseras av orealistisk eller överdriven oro som varar ett halvår eller längre. Symptomen är:
  • Motorisk spänning, t ex skakningar, ryckningar, muskelsmärtor och rastlöshet
  • Autonom hyperaktivitet, t ex palpitationer, ökad hjärtrytm, svettning och kalla händer
  • Vaksamhet, t ex överdriven skrämselrespons och koncentrationssvårigheter
  Den kan ibland följa på en episod av depression.

  Denna typ av ångeststörning kan behandlas m h a benzodiazepiner, vilka ökar aktiviteten hos GABA $_\textrm{A}$-receptorn, till vilken dessa binder in allosteriskt; genom att binda in ökar effektiviteten då GABA binder in. Då GABA verkar inhiberande kommer den överexcitation som sker i samband med störningen att minska.

• OCD (Obsessive-compulsive disorder) sker som en kännetecknar av fixeringar och tvångshandlingar.

  Fixeringar kan delas upp i två kategorier, tvekan och rädsla. Tvekan innebär t ex att den drabbade tvekar om denne stängde av spisen, låste dörren eller tvättade händerna tillräckligt noga. Rädslor innebär att den drabbade har orealistisk rädsla för osannolika händelser, t ex att råka döda någon. Den drabbade känner av fixeringarna som främmande för det egna medvetandet.

  Tvångshandlingar innebär att patienten handlingar som patienten genomför för att mildra ångesten som fixeringarna innebär. Till skillnad från fixeringarna som är repetitiva tankar är tvångshandlingarna repetitiva handlingar. En tvångshandling känntecknas av att den utförs överdrivet och ej relaterat till något verkligt tillstånd i omgivningen. Exempel är att tvätta händer, räkna kontrollera.

  OCD uppträder vanligtvis i 18-25-årsåldern och är ofta relaterade till andra psykatriska störningar. Mekanismen bakom tros vara en störning i basala gangliernas funktion; OCD tros vara relaterat till Tourettes syndrom. Huvudet på nucleus caudatus verkar vara hyperaktivt vid OCD. Detta projicerar inhibitoriskt på globus pallidus som i sin tur projicerar inhibitoriskt på thalamus. Ökad aktivitet i nucleus caudatus ger således en ökad thalamisk aktivitet som kan förklara tillståndet. OCD kan behandlas med endera betingnings-baserad terapi eller med SSRI.