Ganglieceller

Från fotoreceptorerna fortleds syninformationen via interneuroner till ganglieceller, vilka går ut ur ögonhålan via optiska disken och bildar nervus optica. Se figur för en översikt över retinas neurala nätverk.

Ganglieceller kännetecknas av att de har ett receptivt fält som tar emot signaler från fotoreceptorer på ett visst område av näthinnan. Detta receptiva fält kan har framförallt två egenskaper:

1. Det är cirkulärt
2. Det är uppdelat i två delar, ett receptivt fält-centra och en omgivning

Det finns huvudsakligen två typer av ganglieceller:

• On-center ganglieceller - dessa exciteras av ljus i receptiva fält-centrat och inhiberas av ljus i omgivningen
• Off-center ganglieceller - dessa inhiberas av ljus i receptiva fält-centrat och exciteras av ljus i omgivningen

Ett diffust ljus spritt över en stor area framkallar således endast en liten respons hos de bägge typerna av ganglieceller. Synen hos människan är således mest känslig för kontraster, vilket också är det mest användbara i vardagen då man betraktar objekt som illuminerats. Vidare spelar denna uppdelning en roll för att kunna detektera förändringar; on-center-celler detekterar ökning av ljusintensitet medan off-center detekterar minskning av ljusintensitet.

Ganglieceller kan även delas in efter funktion enligt följande:

• M-celler (efter lat. magni, stor) - dessa har stora receptiva fält, registrerar mest större transienter samt är bäst på att urskilja större objekt.
• P-celler (efter lat. parvi, liten) - dessa har små receptiva fält, svarar på specifika våglängder och är således inblandade i detektion av form och färg.

En del celler, vars funktion f n är okänd, kan dock inte sorteras in i ovanstående.